Inledning Händelserna under första världskriget och ryska revolutionen förändrade helt situationen. Alla de tre nationerna lyckades nå sitt efterlängtade mål - frihet och självständighet. Det skedde dock inte smärtfritt. Karta: Baltikum 1921-38 T.h: Skulptur till minne av frihetskriget i Estland (universitetet i Tartu).

Litauerna måste först, med visst tyskt bistånd, slå tillbaka röda armén. Därefter gick Polen till anfall och annekterade Vilniusområdet. Litauens huvudstad under mellankrigstiden var därför Kaunas (se karta 1 och karta 2). Letterna blev tvungna att besegra både tyskar och ryssar innan freden i Riga, 1920, med Ryssland (Sovjetunionen kom till först 1922) innebar att Lettlands självständighet erkändes. Även esterna måste först utkämpa ett frihetskrig dels mot röda armén dels mot en tysk frikår. Genom freden i Tartu, 1920, erkändes den estniska självständigheten av Ryssland(1). T.v: Frihetsmonumentet i Riga (Nordeuropas högsta monument).

Gränsen mellan guvernementen Estland och Livland hade redan på våren 1917, av den provisoriska regeringen i Ryssland, ändrats så att den nu gick efter språkgränsen. Denna gränsdragning blev också gällande för de nya, självständiga, staterna. Se kartor: Estland och Lettland.

Sidans topp

Förhållandena under mellankrigstiden var på många sätt liknande i de tre länderna. I likhet med de flesta länder i Östeuropa fick de nyutropade demokratierna svårt att hävda sig mot auktoritära rörelser från både höger och vänster.

Litauen var under mellankrigstiden ett ganska outvecklat jordbruksland. Den svaga demokratin tog slut redan 1926 då A. Smetona kom till makten genom en militärkupp och införde en auktoritär enpartidiktatur.

I Lettland däremot gick den ekonomiska utvecklingen starkt framåt, vilket bland annat medförde en levnadsstandard av västeuropeiska mått. Världsdepressionen i början av 1930-talet skapade dock här, liksom på så många andra håll, stora problem för en demokrati som redan var instabil på grund av stor partisplittring och många regeringsskiften. K.Ulmanis upplöste 1934, genom en kupp, parlamentet och införde diktatur.

I Estland gjorde kommunistpartiet ett misslyckat kuppförsök 1924. Även här skapade världsdepressionen problem. En fascistiskt färgad rörelse, Frihetskämparnas förbund, som agiterade mot parlamentarismen, marxismen och landets politiska ledning (som anklagades för korruption) fick stort inflytande. Frihetskämparna krävde en ny författning med stark presidentmakt. Deras uttalade antidemokratiska verksamhet var orsaken till att riksäldsten (regeringschefen som också fungerade som statschef), K. Päts, proklamerade undantagstillstånd och upplöste frihetskämparnas förbund liksom övriga partier. Päts arbetade därefter på att utarbeta en ny demokratisk författning , ett arbete som blev klart 1938. En ny demokratiskt vald riksdag samlades detta år och till ny statspresiden valdes Päts. Utvecklingen i Estland avviker alltså något från mönstret i övriga Baltikum och Östeuropa över huvud taget(2).

Sidans topp

KOMMENTARER

1) I det estniska frihetskriget deltog, på esternas sida, en finländsk frivilligkår på 2000 man. Även svenska och danska frivilliga deltog på esternas sida. Från England kom materiell hjälp samt en flotteskader. Tillbaka

2) Beträffande den ideologiska innebörden av diktaturerna i baltikum - se "Östersjöländernas historia" av D. Kirby a.a. sid. 326-330. Ang. den baltiska synen idag på de auktoritära presidenterna Ulmanis och Päts - se K-G. Karlsson i "Historia som vapen" sid 228, (Natur och Kultur 1999). Tillbaka

Sidans topp

Baltikum under mellankrigstiden - tre självständiga länder

Källa: Museum of ockupation (Riga). Publicerat med tillstånd från museet.

Sidans topp

© Lars Hammarén 2002