De baltiska länderna inkorporerades i Sovjetunionen. De blev formellt delrepubliker och det kommunistiska systemet blev gällande där som i alla de andra femton delrepublikerna. Ytterst bestämdes allt från Politbyrån i Moskva, det kommunistiska partiets högsta organ. Under Stalins tid kan systemet också betecknas som en enmansdiktatur. (T.h: J.Stalin, Museum of ockupation).

I jordbruket genomfördes en tvångskollektivisering och det ekonomiska livet styrdes från Moskva enligt planekonomis principer. I samband med kollektiviseringen av jordbruket ägde ytterligare, en ännu större deportation, rum till Sibirien.

Sidans topp

Tövädret under Nikita Chrustjovs tid innebar en viss ökad öppenhet och decentralisering av makt till delrepublikerna. Samtidigt stärktes under hela efterkrigstiden ryskans ställning och en massinvandring av ryssar ägde rum. Framför allt i Lettland riskerade letterna själva att bli en minoritet. Även till Estland kom en mycket stor rysk befolkningsgrupp, medan det rörde sig om mindre antal som kom till Litauen.

Sidans topp

Redan under 1960-talet kan man observera en ekonomisk stagnation. Hyllorna i affärerna gapade tomma och köerna till affärerna var tidskrävande. D. Kirby skriver i "Östersjöländernas historia, 1772-1993":

"Den snabba industrialiseringen mellan 1950 och 1975 i hela Baltikum skapade problem som en otymplig och korrumperad centraliserad byråkrati förgäves sökte råda bot på med omoderna och ineffektiva metoder. 1980-talet var ett katastrofalt årtionde ekonomiskt. Stagnationen under Brezjnevperiodens sista år övergick i tillbakagång när produktionen föll brant. De enorma industrianläggningar som hade smällts upp på 1960-talet och början av 1970-talet var överbemannade och dåligt ledda, utrustning och teknik var gammelmodiga och vållade stora miljöföroreningar".

Läs mer om Ekonomin (av A.Küng).

Det dröjde till Michail Gorbatjovs tillträde som generalsekreterare i kommunistpartiet (1985) innan reformer påbörjades. Hans reformförsök, glasnost och perestrojka, fick starkt stöd i Baltikum.

Sidans topp

Från mitten av 1980-talet började protester i alla tre länder höras allt tydligare. Till att börja med handlade det framför allt om ett miljöengagemang. I Lettland protesterade man framgångsrikt mot byggandet av ett stort vattenkraftverk, i Estland sköts byggandet av ett fosforitdagbrott på framtiden efter protester och i Litauen utlöste planer på en utbyggnad av kärnkraftverket Ignalina ett ramaskri o.s.v.

Läs mer om Kommunismen och Baltikum/Miljöförstöring (av A.Küng).

Protester började också komma mot den sovjetiska historieförfalskningen och i Estland började en debatt om estniska språkets och kulturens överlevnad. Massdemonstartioner organiserades i Estland mot Molotov-Ribbentroppakten 1987 och i Lettland demonstrerade man vid frihetsmonumentet i Riga mot sovjetiska övergrepp. Även i Litauen demonstrerade dissidenter mot Molotov-Ribbentroppakten.

Året efter, 1988, bildades folkfronter i alla tre länderna. I juni 1988 startade "den sjungande revolutionen" i Estland efter ett politiskt möte på sångarfältet i Tallinn med 300000 deltagare. Krav på självständighet, flerpartisystem och marknadsekonomi började höras allt tydligare. Gorbatjovs reformer, framför allt att man nu kunde bilda andra partier än kommunistpartiet bidrog starkt till utvecklingen. Samtidigt bildades motståndsgrupper bland de konservativa kommunisterna, i Lettland till exempel Interfront.

1989 formade en miljon människor en mänsklig kedja från Vilnius till Tallinn med krav på frihet och oberoende. I december 1989 bröt det litauiska kommunistpartiet med moderpartiet. Gorbatjov som ju inte ville ha en upplösning av Sovjetunionen lyckades ej övertala litauerna att tänka om. I Estland tillkännagav det nyvalda parlamentet 1990 att en övergångsperiod mot självständighet hade inletts.

Nationsnamnet Estland återinfördes liksom den blåvita flaggan. En liknande deklaration om återupprättande av självständigheten antogs samma år av det nyvalda paralmentet i Lettland. I Litauen antog parlamentet, under sin talman Vytautas Landsbergis i mars 1990 en självständighetsförklaring utan förbehåll.

Relationerna till Moskva blev allt mer spända och i januari 1991 stormade sovjetiska specialtrupper TV-tornet i Vilnius däe tusentals obeväpnade människor samlats för att vakta byggnaden. Resultatet blev 14 människors död och hundratals skadade. Kuppförsöket avbröts dock efter starka protester från västvärlden och den ryska sovjetrepublikens ledare, Boris Jeltsin.

I Estland ledde processen ej till blodsutgjutelse, bland annat beroende på den sovjetiske flyggeneralen Dudajevs order till militären att stanna i förläggningarna(1).Under det misslyckade kuppflörsöket i Moskva i augusti 1991 rullade dock ryska militärfordon in i Tallinn men parlamentet tilläts att samlas och antog den 20 augusti en resolution om fullständig och omedelbar självständighet. Många menar att frihetskampen i Estland blev avgörande för Sovjets sönderfall(2). Även Lettland förklarade sig självständigt under kuppdagarna. Litauen hade redan gjort det året innan (se ovan). Då det stod klart att kuppen i Moskva misslyckats var självständigheten ett faktum. De nya staterna erkändes av omvärlden, även av Ryssland.

Statyn ovan, av Lenin med avhugget huvud, vittnar om stämningarna runt om i det gamla Sovjetunionen den närmaste tiden efter kommunismens fall. (Denna staty är från Pärnu i Estland. Den står fortfarande kvar).

Sidans topp

Det skulle föra för långt att inom ramen för denna uppsats redogöra för händelserna i detalj från 1991 till idag. Det hör ju också snarare till samhällskunskapsämnet. För de som är intresserade av den senaste tidens händelseutveckling och de aktuella förhållandena i Baltikum hänvisas till de utmärkta sammanfattningarna i Nationalencyklopedin (ne.se dvs den uppdaterade versionen på Internet) samt Utrikespolitiska institutets nya webbsajt "Landguiden".

Det mest påtagliga när man besöker våra baltiska grannländer idag är den upprustning som skett i framför allt huvudstäderna, och det gäller nog allra mest Tallinn. Den är numera en mycket populär turiststad. Stadens vackra medeltidsmur är ett starkt kort i dragkampen om turister från världens alla hörn. Men även det, för svenskar, ovanliga ortodoxa inslaget kan locka till besök !

Nedan t.h: Alexander Nevsky katedralen i Tallinn. T.v: Tallins medeltidsmur.

Sidans topp

KOMMENTARER

1) Dudajev blev senare ledare för Tjetjeniens uppror mot Ryssland. Tillbaka

2) Se Landguiden (Utrikespolitiska institutet). För Landguiden krävs abonnemang och lösenord. Tillbaka

Sidans topp

Baltikum 1991 - Åter självständiga länder

Källa: Museum of ockupation (Riga). Publicerat med tillstånd från museet.

Sidans topp

© Lars Hammarén 2002