Upptill t.v. frihetsmonumentet i Riga och t.h.
Tallinns medeltida stadsmur. Baltikum har alltid varit föremål
för strider mellan starka grannar. Bilden till höger
nedan handlar om ett slag,
1260 i Kurland, där litauerna lyckades besegra tyska
korstågsriddare.
Karta
(klicka på länken !) |
Området på andra sidan Östersjön var länge
en vit fläck på kartan för oss i Sverige, och för
övrigt i västvärlden över huvud taget. Eller
röd skulle man kanske kunna säga. Kartor från tiden
före 1991 visade ofta hela Sovjetunionen som ett enda stort
rött jätterike, utan angivande av namn för de tre
olika baltiska länderna eller deras huvudstäder.
Vi visste nästan ingenting om våra grannländer
annat än att de genom andra världskriget kom att tillhöra
Sovjet och att de alltså var kommunistiskt styrda. De flesta
visste också att de fått utstå mycket lidande
i samband med världskriget och att de råkade ut för
ockupation av både Tyskland och Sovjet samt att där liksom
på andra håll i Östeuropa förekom judeutrotningar.
Att många flytt därifrån till Sverige i krigets
slutskede ingick också i den allmänna och mycket fragmentariska
bild vi hade av våra nära grannländer. Så
mycket mer än så här visste vi knappast om dem.
Ytterst få svenskar hade besökt länderna. Och ändå
låg de alldeles "inpå knuten".
Men så förändrades i ett slag hela situationen
i och med Sovjetunionens upplösning 1991. Vi fick plötsligt
tre självständiga länder som "nya" grannar.
Vi började resa dit i allt större skaror. Den tragiska
Estoniakatastrofen 1994 lade visserligen sordin på stämningen
men vartefter åren gått så har det blivit allt
naturligare för allt fler svenskar att besöka de nya grannarna.
Sommaren 2002 åkte till exempel tusentals svenskar till Tallinn
och den tidigare kända badorten Pärnu.
Eftersom det ändå, på sina håll, fortfarande
idag är lite si och så med kunskaperna kan det, i denna
uppsats, vara på sin plats med lite basfakta om länderna.
Sidans
topp
De tre baltiska länderna har mycket gemensamt men skiljer
sig också ganska mycket åt. Om man börjar i söder,
med Litauen, så bor där litauerna. De talar litauiska,
ett baltiskt språk. Litauerna är till helt övervägande
del katoliker. I Litauen finns idag också minoriteter av ryssar,
f.n. drygt 6 % och polacker, också drygt 6 %(1).Huvudstad
är Vilnius (578 400 inv. 1999).
Under medeltiden bildade Litauen, tillsammans med Polen, en stormakt
som nådde från Östersjön ända ner till
Svarta havet. Intressant är att Litauerna var det sista folk
i Europa som kristnades(2).
|
Den litauiske storfursten Jogailas (polska: Jagiello)
beslut att välja katolicismen framför den ortodoxa
varianten av kristendom, vilket var ett alternativ som en del
litauer förespråkade, banade väg för ett
närmande till Polen. År 1385 ingicks ett fördrag
mellan länderna och året därpå gifte sig
Jogaila med kronprinsessan Jadwiga av Polen. (Bildkälla:
Lithuania)
|
Därmed grundades den Jagelloniska dynastin som regerade i
Polen-Litauen i två hundra år. Ännu längre,
i fyra hundra år, rådde ett nära band med Polen.
När Polen, under 1700-talet, styckades av de tre stormakterna
Ryssland, Österrike och Preussen kom Litauen att tillhöra
Ryssland. Denna situation varade fram till första världskriget
som, i och med Rysslands förlust, ledde till att Litauen kunde
förklara sig självständigt. Andra världskriget
ledde åter till ockupation, nu av Sovjetunionen.
Litauen var det första av de tre baltiska länderna som
förklarade sig självständigt (1990). Självständigheten
blev ett faktum genom den misslyckade statskuppen i Sovjetunionen
1991.
Läs mer om Lithuania
(Lonely Planet, engelsk text) med karta.
Sidans
topp
Norr om Litauen ligger Lettland. Till följd av organiserad
rysk invandring under den sovjetiska tiden (1944-91) finns här
en stor rysk befolkning . Letterna själva uppgår
idag till knappt 60 % av befolkningen, ryssarna ca 28 %; ryssarna är dock i majoritet i flera större städer bl a Riga. Dessutom bor här
flera andra folk från det gamla Sovjetunionen, ukrainare,
vitryssar etc.
Letterna talar lettiska, som i likhet med litauiska
är ett baltiskt språk. De två språken är
närbesläktade, dock förstår
man inte varann utan vidare, skillnaden är ungefär som
mellan svenska och isländska. Eftersom det finns många
ryssar i framför allt städerna, och letterna förstår
ryska är detta språk också mycket vanligt i landet.
I huvudstaden Riga är t.ex. ryssarna något fler än
letterna(3). Letterna är
det ursprungliga folket i Lettland. Den etniska blandningen av befolkningen
är en följd av den påtvingade immigrationen under
sovjetstyret, vilket resulterade i en minskning av letter
från 77% 1935 till 52% 1989."(4)Därefter har åter andelen letter ökat till som sagt uppemot 60 % vilket framgår av följande utdrag ur Landguiden (UI):
"Under sovjettiden (från andra världskriget till 1991) skedde en omfattande invandring av ryssar, som arbetskraft och redskap för Moskvas kontroll över landet. 1989 var letternas andel av befolkningen nere i 52 procent men har sedan dess ökat till nära 60 procent då ryssar utvandrat och letter återvänt från exil. De rysktalande är dock i majoritet i flera större städer, t ex Riga och Daugavpils. 2007 saknade cirka 17 procent av landets befolkning lettländskt medborgarskap och därmed rösträtt i parlaments- och kommunalval. De flesta av dessa var ryssar.
Efter självständigheten antogs en lag som gav automatisk rätt till medborgarskap för de som var medborgare i Lettland 1940 och deras ättlingar. De som hade kommit till landet under sovjettiden, och deras ättlingar, måste ansöka och uppfylla villkor (se nedan). Det innebar att nästan alla letter fick medborgarskap och de allra flesta ryssar blev utan. Under hot från Ryssland och press från Europarådet, OSSE, EU och NATO mildrade Lettland lagen om medborgarskap. 1998 fick alla barn födda i landet efter självständigheten rätt till medborgarskap på föräldrarnas begäran. Övriga måste ansöka om det, klara ett prov i lettiska språket och historien, kunna huvudpunkter i grundlagen samt nationalsångens text. De som agerat ”anti-konstitutionellt” mot staten eller är medlemmar av förbjudna organisationer, som kommunistpartiet, kan inte få medborgarskap." |
|
I Lettland har den romersk-katolska och den lutherska kyrkan
flest trosbekännare. På tredje plats ligger den
rysk-ortodoxa. Under den sovjetiska ockupationen utsattes
kyrkorna och den religiösa verksamheten för förtryck.
De kristna högtiderna jul och påsk förbjöds(5). (T.v:Domkyrkan i Riga). |
Lettland har aldrig tidigare (före 1920) varit en självständig
stat. Landet har erövrats av tyskar, polacker, svenskar och
från början av 1700-talet av Ryssland. Lettlands tid
som en del av det ryska tsardömet varade till första världskriget,
precis som fallet var i de två andra länderna. Under
mellankrigstiden var alla tre länderna självständiga
stater.
Det andra världskriget slutade med att Lettland, liksom grannländerna
i norr och söder, kom under sovjetisk ockupation, vilket varade
till 1991 då landet blev självständigt. Liksom i
Litauen var självständigheten en följd av det misslyckade
sovjetiska kuppförsöket.
Lettlands huvudstad är Riga, en storstad med 806 000 inv.
(1998). För sevärdheter i Riga se Rigaguiden!
Aktuell ekonomi och politik (källa: Landguiden; i Fronter/Verktyg - som finns tillgänglig på Stockholms stads skolor - kan hela texten läsas).
Läs mer om Latvia
(Lonely Planet, engelsk text) med karta.
Sidans
topp
Det nordligaste av de tre baltiska länderna är Estland.
Esterna är etniskt och språkligt nära släkt
med finnarna. Deras språk skiljer sig lika mycket från
lettiska och litauiska som t.ex. svenska från
finska. Estniska tillhör den finsk-ugriska språkstammen
(6). Den
ryska minoriteten i Estland uppgår till 28 % och därtill
kommer ytterligare några procent ukrainare, vitryssar m.fl..Esterna
själva beräknas uppgå till 65.3 %(7).
Esterna är till helt övervägande delen lutheraner.
Det finns också ortodoxa, främst bland ryssarna.
På tredje plats kommer baptisterna. De flesta ester
hör dock ej formellt till någon religiös organisation(8).Under
sovjettiden motarbetades religionen starkt.
Huvudstad i Estland är Tallinn (415 300 inv. 1998).
Tallinn är ett ganska sent namn på staden. Under
större delen av dess historia har den gått under
namnet Reval. Staden har en väl bevarad medeltida stadsmur.
T.h: Del av Tallins gamla
mur. |
|
|
I likhet med letterna hade esterna, fram till
första världskriget, aldrig haft en egen stat. De
var dock på väg mot en sådan på 1000-1100
talet då de bildade ett slags stamförbund. De ägnade
sig då också åt vikingafärder i Östersjön
och ska enligt Olaus Petris krönika ha förstört och
plundrat Sigtuna 1187. Från början
av 1200-talet blev dock Estland föremål för
en kamp mellan olika Östersjöstater. Under ca 150
år ingick Estland i det svenska stormaktsväldet (den
norra delen därav; den södra i ca 100 år)(9). |
Det stora nordiska kriget (1700-1718) slutade med att alla de svenska
besittningarna i Baltikum dvs Estland och Livland erövrades
av Ryssland. Precis som i grannländerna i söder blev Estland
självständigt efter första världskriget och
drabbades därefter av sovjetisk ockupation som varade till
1991 då landet blev självständigt.
Läs mer om Estland
(Lonely Planet, engelsk text) med karta.
Sidans
topp
De baltiska länderna har det gemensamt att de är ganska
små och har, med undantag av Litauen under medeltiden, haft
svårt att värja sig för sina större grannar.
Språkligt sett så har de två sydligare länderna
nära band medan estniska är ett helt annorlunda språk.
Balterna, dvs litauerna och letterna, kom till området vid
sydöstra Östersjön omkring 2000 f.Kr. De har fått
ge namn åt hela regionen dvs de tre länderna Litauen,
Lettland och Estland. Den baltiska språkstammen hör
till den indoeuropeiska språkfamiljen medan estniskan hör
till den finsk-ugriska.
Kulturellt och även till stor del religiöst hör
dock Estland och Lettland närmare ihop. Litauen har haft ett
nära förhållande till Polen, dock ej konfliktfritt.
En intressant fråga är hur stora förutsättningar
det egentligen finns för en baltisk gemenskap. Balterna själva
kan ibland ge uttryck för att vilja ta avstånd till och
med från begreppet balter. På det hela taget finns dock
inga större motsättningar eller konfliktanledningar mellan
länderna. Tvärtom har de ju anledning att bilda gemensam
front mot eventuella hot mot deras nyvunna självständighet.
Under självständighetskampen i slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet förekom också ett viktigt samarbete.
En viss känsla av samhörighet måste naturligtvis
finnas då den politiska utvecklingen i stort, från den
ryska erövringen i början av 1700-talet, har varit densamma
i de tre länderna. Fram till första världskriget
ingick de i det ryska tsardömet. Efter första världskriget
blev de självständiga stater. Mellankrigstidens självständighet
fick ett abrupt slut i alla de tre länderna då Sovjetunionen
efter Molotov-Ribbentroppakten först, 1939, tvingade på
dem försvarssavtal och rättigheter att stationera trupper
där och därefter i juni 1940 invaderade och ockuperade
alla de tre baltiska republikerna. Den tyska offensiven 1941 innebar
en ny ockupation som varade i tre år, bara för att följas
av en förnyad sovjetisk 1944. Alla länderna ingick som
delrepubliker i Sovjetunionen fram till självständigheten
1991.
Sidans
topp
Kommentarer
1)
Källa: Population Census, Department
of Statistics, Republiken Litauens regering, april 2001. Utrikespolitiska
institutet, Världen faktabank, (med uppgifter också
från 2001) anger följande om folkgrupper: 80 % litauer,
9 % ryssar, 7 % polacker, 1,5 % vitryssar, övriga 2,5 % Tillbaka
2) Inte förrän
1413 övergick slutgiltigt alla litauer till kristendomen.
Tillbaka
3) I Riga
var ryssarna år 2000 47 % mot 44 % letter. Källa: Estonia,
Latvia and Lithuania (Lonely Planet 2000). Tillbaka
4) Källa:
Information om Lettland (Lettlands
ambassad och Lettiska
institutet). Tillbaka
5) Källa:
"Landguiden"
(Utrikespolitiska institutet). Tillbaka
6) Bland de
finsk-ugriska
(NE) språken kan också nämnas t.ex. lappska och
ungerska. Obs att dessa språk ej tillhör den indoeuropeiska
språkstammen. Tillbaka
7) Källa:
Estlands
ambassad i Stockholm. Tillbaka
8)
Enligt NE är 50 % av E:s befolkning
lutheraner (1996) medan 10-15 % är ortodoxa. De flesta ester
är dock ej formellt anknutna till någon religiös
organisation (källa: estniska
institutet). Tillbaka
9) Det svenska
stormaktsväldet
när det var som störst (1660).
Sidans topp
Bilder
Bilderna på denna webbplats är dels mina
egna dels sådana som hämtats, med tillstånd från
webbplatserna The
Latvian Institute, Lithuania
samt De
svenska kungahusen.
För mer information om bildkällor - se
avsnittet Källor och länkar.
Sidans
topp
©
Lars Hammarén 2011 |